AtMarlow,weleftourboatbythebridge.WespentthenightattheCrownHotel.Thenextmorningwewentswimmingbeforebreakfast. Onthewayback,Montmorencymetacat.MontmorencyandIdon’tagreeoncats.Ilikecats.Montmorencydoesn’t.WhenImeetacat,Istopandsayhello.IpetIitgently.Thecatishappy,andIamtoo.WhenMontmorencymeetsacat,thewholestreetknowsaboutit.Alotofbadwordsflythroughtheair. AssoonasMontmorencysawthecat,hebarkedwithhappiness.Thecatwaswalkingslowlyacrossthestreet.Montmorencyranafterthecat.Butthecatdidn’trun.Hedidn’tunderstandthathislifewasindanger. Thiscatwasbigandblack.Ithadhalfatail,halfanoseandonlyoneear.Itwasacleverstreetcat. Montmorencyisacourageousdog,butthecoldeyesofthatcatterrifiedhim.ThecatstoppedinthemiddleoftheroadandlookedatMontmorency. Neitherspoke,buttheconversationwasprobablylikethis: Cat:Yes!Youwantme?CanIdoanythingforyou? Cat:Ifyoureallywantsomething,pleasetellme. Montmorency:(walkingbackwards)Oh,no,notatall.Don’tdisturbyourself.I’mafraidImadeamistake.IthoughtIknewyou.SorryIdisturbedyou. Cat:Notatall.It’sapleasure.Areyousureyoudon’twantanythingnow? Montmorency:(stillwalkingbackwards)No,thanks.Nothingatall,thanks.Verykindofyou.Goodmorning. Thecatgotupandwalkedaway.Montmorencycamebackandfollowedusquietly.Hewassilentalldaylong. Tothisday,ifyousaytheword‘Cats!’toMontmorency,he’llstopwalking.Thenhe’lllookupatyou,asiftosay:‘Pleasedon’t!’ Afterthis,wedidourshopping,returnedtotheboatandcontinuedourtripuptheriver. AtHambledonLock,wediscoveredthatwehadnowater.Wewenttothelock-keepertoaskforsome.Georgespokeforus.Withafriendlysmileheasked,‘Maywehavesomewater,please.’ ‘Certainly,’saidtheoldlock-keeper.‘Takeasmuchasyouwant,andleavetherest.’ ‘Thankyouverymuch,’saidGeorge,lookingaround.‘Whereisthewater?’ ‘It’swhereitalwaysis,’saidthelock-keeper.‘It’sbehindyou.’ Georgeturnedaroundandlooked.‘Idon’tseeit.’ ‘What!Whereareyoureyes?’thelock-keepersaid.HetookGeorge’sarmandturnedhimaround. ‘Oh!’Georgesaid.‘Butwecan’tdrinktheriver!’ ‘No,butyoucandrinksomeofit,’saidthelock-keeper.‘I’vedrunkriverwaterforthepastfifteenyears.’ ‘Well,sir,Idon’tthinkyoulookveryhealthy,afterdrinkingallthatriverwater.Butthankyouanyway,’Georgesaid. Weleftthelock-keeper’splaceandwefoundsomewateratanotherhouse. WetowedtheboatpastHenleyandstoppednearWargraveforlunch.Weweresittinginagreenfieldneartheriver.Harriswascuttingameatpie.GeorgeandIwerewaitingwithourdishes. ‘Ineedaspoon,’saidHarris. Thehamperwasbehindus.GeorgeandIbothturnedaroundtogetaspoon.Infiveseconds,wehadthespoon.Whenweturnedback,Harrisandthemeatpieweregone!Disappeared! Itwasawideopenfield.Therewerenotreesnearby.Harrisdidnotfallintotheriver,becausetheriverwasfarfromus.GeorgeandIlookedallaround.Thenwelookedateachother. ‘Hashegoneuptoheaven?’Iasked. ‘Angelsdon’ttakemeatpiestoheaven,’Georgesaid. ‘Thentherehasbeenanearthquake,’Georgesaid.‘I’msorryhehadthemeatpiewithhim.’ Sadly,welookedattheplacewhereHarrisandthemeatpieweresitting.Then,withhorror,wesawHarris’shead–onlyhishead.Itwasinthegrass!Hisfacewasredandfurious. Georgewasthefirsttospeak.‘Saysomething!Areyoudeadoralive?Whereisyourbody?’ ‘Oh,don’tbeanidiot!’Harrisshouted.‘Ithinkyoumadethishappen.Youtoldmetositthere.It’syourstupidjoke!Here,takethepie.’ Harrisdidn’tknowit,buthehadbeensittingnexttoabighole.Thelonggrasscoveredit.Hefellintothedeepholewithoutknowinganything.Atfirst,hethoughtthatitwastheendoftheworld. HarrisstillthinksthatGeorgeandIplanneditall.